Artikel ur Svensk Golf juli 7/99, Johan
Dahlqvist
Golf runt Vättern
Ungefär 30 mils resa och nio golfbanor att upptäcka. Det blev en tur runt
Vättern med besök i polkagrisstaden Gränna, kyrkornas Jönköping och fiskarnas Hjo.
Plus enkelt men bekvämt boende på vandrarhem. Och så massor med golf.
Av Johan Dahlqvist
Vättern runt – ett elitlopp på cykel runt
den avlånga insjön har gått med ojämna mellanrum sedan starten 1903. Och så
finns Vätternrundan – ett klassiskt motionslopp som sedan 1966 lockar tusentals
självplågare att cykla de 30 milen runt Vätterns iskalla vatten.
Då föddes tanken: varför inte göra samma
resa i golfens tecken i stället för cykelns? Att spela sig runt hela sjön under
en vecka. Sitta ombonat och tryggt inne i en bilkupé i stället för att späka
sig i ur och skur på en hård cykelsadel. Kanske är detta en kommande klassiker,
det är definitivt bekvämare!
Bara att vistas intill Vättern, Sveriges
näst största insjö och Europas femte största, är en upplevelse. Det
smaragdgröna vattnet, klart som det beryktade korvspadet med ett siktdjup på
nära tio meter, kluckar mot strandkanten och spelar små melodier. En lisa för
själen att lyssna till. Det brukar heta att havet är djupt, men Vättern är djup
den också, 128 meter närmare bestämt.
Längs den här stora vattenansamlingen
skulle vi spela oss runt nio golfklubbar: Jönköping, A6, Gränna, Visingsö,
Vadstena, Motala, Askersund, Karlsborg samt Hökensås. Och bo enkelt men rent,
snyggt och billigt på ett antal av Svenska Turistföreningens (STF) alla
charmiga vandrarhem. Faktiskt inte mycket dyrare än att slå upp ett tält på en
campingplats men betydligt mer komfortabelt. Och så regnar det inte in heller.
Vi började vår snart klassiska
resa i tändsticksstaden Jönköping, staden som Magnus Ladulås grundlade och som
1845 fick sin första fabrik för säkerhetständstickor.
I detta Smålands Jerusalem med ett 50-tal
kyrkor och sekter regnade det. Faktiskt det enda regnstänk vi lyckades hitta
under en hel vecka.
Hur var det nu? Det finns inget dåligt
väder bara dåliga kläder, eller något ditåt. Snicksnack, det är aldrig kul att
spela golf i regn! Basta! Men eftersom tidsschemat var tight, rentav snålt
tilltaget, var det bara att bita ihop.
Jönköpings Golfklubb, Sveriges 20:e klubb i
invalsordningen, kom till tack vare utlandsstationerade personer i
Tändsticksbolaget som kom i kontakt med golfen och som tog spelet med sig hem
till Jönköping.
1938 hade banarkitekten Frank Dyer en niohålsbana klar vid Kettilstorp.
Banan blev flitigt använd av Tändsticksbolaget i kundkontakterna och nådde
därmed internationell ryktbarhet. Inte minst beroende på klubbens förste greenkeeper, Nils Claesson, vars 40-åriga omvårdnad av
banan har betytt mycket. Att sedan Nils Sköld ritade nio hål till 1961 gjorde
inte Jönköpings Golfklubb mindre attraktiv.
Och det var faktiskt på Jönköpings
Golfklubb som Liselotte Neumann 1981, endast 15 år gammal, slog igenom genom
att vinna SISM.
Efter en tämligen blöt rond
enas reskamraten Jesper och jag om att banan måste tillhöra de bättre i landet,
utlagd som den är på kullarna och sluttningarna ner mot Tabergsån.
Visserligen är den inte avskräckande lång, bra eftersom det regnade och rullen
var i det närmaste obefintlig, men säkra, kloka slag premieras.
"Om du ligger på Vätterstranden en
varm sommardag och tittar rakt ut mot Visingsö ser det ut som ön svävar fritt i
luften, en liten bit ovanför den oändliga vattenytan. Det är precis som vid
havet, Det måste vara ett av Sveriges vackraste stadslägen." Sagt av modellen
Emma Sjöberg, uppvuxen i Huskvarna, granne med Jönköping och eftersom det är
svårt att se var den ena staden slutar och den andra börjar passar hennes
tankar väl in vid en beskrivning av Jönköping.
Läget är förvisso superbt. Men för att vara
en såpass stor stad, runt 112.000 invånare, är
Jönköpings nattliv föga utvecklat. Några nöjesetablissemang av de tråkigare
slaget finns dock men ett par av restaurangerna håller synnerligen hög klass.
Efter en god natts sömn
på vandrarhemmet bar det av upp i bergen till A6 Golfklubb. I de gamla miltära
omgivningarna ligger en 27-hålsanläggning som kunde varit fantastisk, om det
inte hade varit så svårt att hitta en horisontell yta på banan och att
greenernas svåra onduleringar stundtals får ett löjets skimmer över sig. Men
banan ligger vackert med kullar och hög ruff och är rättvis eftersom varje hål
har en "chansväg" och en säker väg.
En god portion flås och jävlar anamma är
bra att ha med sig eftersom vi fann att en rond på A6 bättrar på konditionen,
höjdskillnaden mellan högsta och lägsta punkten på banan är 110 meter. Och så
snart vi hade hämtat andan och hjärtat hade slutat bulta som en
stångjärnshammare njöt vi av utsikten över Jönköping och alla dess femtitalet kyrkor. En vy som inte bara hänför präster, utan
även bönder och borgare.
Vi brummar vidare längs Vätterns västra
strand. Av erfarenhet vet jag att det finns ett antal trevliga och välkomnande
lummiga oaser i form av golfbanor ett par mil väster om denna kalla och djupa
sjö. Men eftersom tanken var att hålla sig så nära cykelloppens sträckning föll
trevliga banor som Ryfors, Töreboda och banorna i
Skövde bort direkt. Synd på ett sätt, bra på ett annat, eftersom de banor som
finns längs med sjön väl räcker till för en veckas golfsemester.
Ungefär sex kilometer söder om Hjo
längs med väg 195 ligger 27-hålsbanan Hökensås. Tre niohålsslingor erbjuder
variationer och eftersom banan praktiskt taget alltid håller yppersta
kondition, blir en rond trivsam. Den blå slingan anses vara den vackraste, men
den gula eller röda är minst lika bra.
Eftersom banan ligger på en "ås",
eller kanske rentav mindre berg, får även ens personliga kondition en match.
Kuperade, intressanta hål där man som extra bonus får en vidunderlig utsikt
över Vättern, en sjö som är lite mer än hälften av Gotland i storlek.
Trevligt bemötande och gästfritt
välkomnande får man på köpet. Och så bra mat i restaurangen där man med en kall
öl i handen kan studera övriga spelares vedermödor på någon av slingornas
avslutningshål nära klubbhuset. Och så vann jag min match. Kan det bli bättre?
"I love Hjo" måste vara en av
reklamvärldens mest lyckade slogans. Och det är lätt att hålla med. Hjo är en
genuin trevlig svensk stad där trähusen dominerar och där du fortfarande kan
använda 1696 års stadskarta för att hitta runt i staden. Dessutom finns det
inte en P-automat så långt ögat når!
Vandrarhemmet ligger i stadsparken. En
stadspark som anlades 1876 i samband med att där byggdes en vattenkuranstalt.
Hit reste man från allehanda platser för att gå grötlunk, förlusta sig till
tonerna av mässingsorkestern, gifta bort döttrarna och kanske kurera sig. I
denna historiska miljö ligger vandrarhemmet.
Hjo är en utmärkt plats att flanera runt i.
Kanske fundera en stund över att det i Vättern finns närmare 30 fiskarter,
exempelvis harr, nors, röding, sik och lax. Många av dessa trevliga och goda
gynnare kan man beskåda på Vättern Akvariet i Hjo, och även njuta av nere i
hamnen där fiskarna i Hjo röker såväl sik, röding som lax. Eller varför inte
slå sig ned vid ett bord på Hamnkrogen, studera folklivet, njuta av stillheten
och måsarnas konversation och spisa en delikat måltid.
Morgonen därpå ringde väckarklockan i arla
morgonstunden. Raskt sprang vi upp, joggade ner till hamnen och väckte fiskarna
och körde ut dem för att ta upp näten, tillbaka till vandrarhemmet och in i
köket. Jodå, filmjölken var kvar i den gemensamma kylen i varje fall det mesta
av den, teet var klart i en handvändning och vandrarhemmet hade dessutom
dagstidningar. Nästan som ett hotell med andra ord, men mycket, mycket
billigare!
Visserligen skulle vi inte åka så långt,
till Karlsborg närmare bestämt, och där spela på Karlsborgs Golfklubb, men
eftersom vi skulle vidare till Askersund under dagen så blev det till att
starta tidigt.
Kung Karl XIV Johans
egen borg – Karlsborg – är en betydligt mer sömnig stad än vad den var när
flygflottiljen F6 var i full drift. Däremot har nedläggningen av flottiljen
gjort det lättare att spela golf eftersom man annars var tvungen att ta hänsyn
till när flygplanen startade och landade.
Golfbanan ligger nästan dikt an mot start-
och landningsbanan och topografin kan beskrivas med ett enda ord – platt!
Eftersom höjdskillnaderna är ringa upplevs Karlsborg som lättspelad och lättscorad, inget fel i det. Greenerna är dock ganska små.
Banan ligger nära kolossalanläggningen
Karlsborgs fästning, faktiskt ett av Europas största byggnadsverk med en
omkrets på drygt fem kilometer och en yta av omkring 170 fotbollsplaner.
Påskyndad av Baltzar von Platen mannen bakom Göta kanal, som för övrigt också
går igenom Karlsborg, som ville att Sverige skulle ha ett starkt försvar långt
bort ifrån kusterna. En intressant fästning som tog 90 år i anspråk att bygga
och som därför, när den väl var klar, var fullständigt omodern! Tråkig historia.
I dag bjuds här guidade turer och en
actiontur i regi av stuntmannen Johan Torén. Mycket rök, bomber och smällar
utlovas.
På vägen ut ur Karlsborg passade vi på att
stanna till vid kanalhotellet och där spisa inkokt Vätternröding med farmors skarpsås.
En delikat anrättning som varje gång jag tänker på det får snålvattnet att
rinna i munnen.
Hur är det nu:
"Sulfat luktar mat och sulfit luktar skit." Olshammars
pappersbruk luktar i varje fall en hel del och det innebär att vi närmar oss
Askersund. Vandrarhemmet ligger vackert nere vid vattnet med kyrkogården som
närmaste granne. Det är med andra ord lugnt och tyst. Eller borde varit, men
till granne har vi en reinkarnation av en hoper motorsågar eller smältverket i
Luleå. Han snarkar så att den flortunna väggen skakar och råttorna lämnar
bygget! Som tur är är golfare av hårt virke, så ett
par kuddar över huvudet löser det värsta bullerproblemet.
Knappt en mil från centralorten Askersund
ligger Åmmeberg. I Vaskmullen
har det idkats gruvdrift av zink i nästan 150 år och på stranden till Vättern
har det tippats rester från anrikningen av zink och bly. Tillsammans med en
positiv gruvchef, en lika positiv kommun och ett, ni har redan gissat det,
positivt naturvårdsverk beslöt man att restaurera området till en golfbana.
Ronald Fream, en amerikansk banarkitekt, fick
uppdraget att rita banan. Nio hål var klara 1985 och fyra år senare ytterligare
nio.
På grund av de speciella
grundförutsättningar som råder har banan haft vissa problem med sättningar och
konditionen. Men eftersom klubben arbetat hårt med att förbättra banan är de
flesta problem ett minne blott.
Det doftar gott av nyklippt gräs, löven rör
sig praktiskt taget inte i träden och det är en njutning att spela golf i
shorts och kortärmat. "Nej, tacka vet jag vintergolf", säger trots
det spelkamraten som kommer från de lite mer nordligare delarna av landet.
Askersund visade sig i alla fall vara en
trevlig bana att spela, ganska lätt på sina ställen, betydligt svårare på
andra. Det tolfte hålet är, hur man nu väljer att se det, antingen ett
fantastiskt golfhål där det gäller att ha precision i drivern för att träffa
den smala landtungan med vatten på ömse sidor, eller så ett högst mediokert hål
där hemmaspelarna slår ut med ett mellanjärn och placerar bollen före dammen.
Chansar du och klarar alla vattenhinder är det ingen omöjlighet att gå upp på
två på detta par 5-hål.
Vi fortsätter söderut
på väg 50 och hittar ned till den sköna sandstranden vid Varamon.
Denna badplats med tillhörande fem kilometer långa sandstrand påstås vara
Europas största insjöbad. Det må så vara, men det är få som badar. Anledningen
torde vara att Vätterns lämplighet som badsjö är livligt diskuterad. På grund
av sjöns stora vattendjup kan behagliga 22 grader i badtemperatur över en
blåsig natt snabbt bytas till iskalla 16 grader eftersom kallt vatten kommit
upp från djupen. Bra att tänka på innan man hoppar i!
Motala Golfklubb är byggd på en ås och
anses vara synnerligen svår att spela. Vet inte om Nick Faldo, som slog invigningsslaget
här 1981, är av samma åsikt men hans boll finns i alla fall bevarad.
Från början hette klubben Östergötlands
Golfklubb och sedan Motala-Vadstena Golfklubb. Då, 1956, fanns banan inte i
Motala utan i Vadstena och bestod av sex korthål som sedermera blev nio hål.
"Motalafraktionen" ville flytta banan till Motala medan
"Vadstenaligan" ville ha banan kvar.
Motala byggde sin bana vid Långetorp cirka tre kilometer söder om centrum och Vadstena
behöll och byggde till den gamla banan.
Dagens Motalabana är speltekniskt krävande
och det är inte alldeles lätt att spela på sin handicap.
Vadstenas stadsbild
domineras av Klosterkyrkan och slottet med sin vallgrav. Gustav Vasa hette
tjuven som stal stenen till slottet från klostren i Skänninge
och Alvastra. Och så har vi Bjälboättens palats som på 1200-talet var kunglig
sommarstuga men som på 1300-talet skänktes till då tämligen okända Birgitta
Birgersdotter. Men hon växte upp och blev Heliga Birgitta och ett viktigt
helgon i den katolska världen. Det var med andra ord ingen slump att påven
besökte Vadstena vid sitt Sverigebesök 1989.
Vadstena Golfklubb, faktiskt så nära
centrum att många juniorer väljer att cykla till banan med vagnarna på släp
eller bärbagen på ryggen, är en verklig favorit. Med ett mysigt klubbhus, god
mat, rent, snyggt och trevligt.
Vid första tee finns det två bollrännor, en
för greenfeegäster och en för medlemmar. Tanken är
väl att varva såvitt jag förstår och det verkar
fungera utmärkt. Vi hamnade i lag med Jan och Lena Lindqvist och hade en
verkligt trivsam rond tillsammans.
Första hålet är ett par 3 på 155 meter.
Trots att inte hålet är alltför svårt ger alltid par 3-hål upphov till en hel
del väntan. Det är inte minst svårt att släppa igenom direkt på ettan!
Så många andra av banans hål är desto
bättre. Redan det andra hålet är en läckerhet, par 4, 329 meter där det gäller
att våga gå så nära eken i vänsterkanten man kan på detta dogleg
hål för att undvika bli mask.
Från det fjärde hålet byter Vadstena
skepnad från en lummig parkbana till rena rama "öschötaslätta".
Mer utsatt för väder och vind och hålen är längre, tuffare. Personligen gillade
jag de trixiga luriga hålen inne i skogen och parken bättre. Inte minst de
suveräna tre avslutningshålen. Det 16:e är genialiskt i sin enkelhet och
bevisar väl att ett par 3-hål inte behöver vara över 200 meter för att vara
svårt. 105 meter från gul tee och så en stor damm före greenen till vänster.
Finns det någon med bollhåv i bagen? Och så 17:e som har ett verkligt smalt
utslag där björkarnas grenar och blad verkar bilda en närmast ogenomtränglig
mur på utslaget. Det 18:e är ett perfekt avslutningshål och en trevlig
avslutning på en golfrond.
Att sedan nunnan från Birgittasystrarna
inne i Vadstena inte ville hålla i en driver för att vi skulle få en bra bild,
gjorde inte besöket mindre roligt. Hit ska vi åka tillbaka!
Från Vadstena tar man
lämpligen "Turistvägen" söderut. Turistvägen är inte så farlig som
den låter, absolut inte någon "turistfälla" utan en synnerligen
vacker väg runt Omberg, drottning Ommas
mytomspunna ark. Det är ett märkligt berg som bär på bevis från tiden då de
första människorna slog sig ned då slätten omkring berget var havs-botten och berget en ö. Det finns lämningar efter
bosättningar som är äldre än Egyptens pyramider.
Omberg
är en oas i tillvaron, lummig, majestätisk och med strålande vyer över Vättern.
Vättern är förresten inte alltid lika lugn
och trivsam som i dag. Sjön är beryktad för sin lynnighet och många är de skepp
som ligger på sjöbotten. En av de mest kända olyckorna ägde rum 1918 då
fartyget Per Brahe gick under en stormig novembernatt utanför Höstholmen strax
söder om Omberg. Alla ombord omkom, däribland
konstnären John Bauer med sin familj.
I polkagrisstaden Gränna
skänker vi en tacksamhetens tanke till änkefru Amalia Eriksson som 1859 fick
tillstånd av de styrande i Gränna att öppna ett bageri för tillverkning och
försäljning av polkagrisar. Av en händelse ungefär samtidigt som dansen polka
kom till Sverige.
Vi beger oss ned till hamnen, passerar badet
och ser på alla badande, och säkert frusna, människor, och tar färjan över till
Visingsö.
På färjan ser vi en man med en Callaway Golf-keps. "Kul", tänker vi, det är fler
som ska över och spela golf på Visingsö. Tji fick vi. När vi frågade honom så
kom förklaringen "Callaway? Kepsen fick jag av
min son men Callaway ska visst vara en stor
golfanläggning i Amerika."
På Visingsö ska man åka
"remmalag", hästskjuts med andra ord, och så kan man spela golf.
Längst upp på den norra delen av ön hittar vi Visingsö Golfklubb. En tämligen
enkel, anspråkslös niohålsbana som inte gör så mycket väsen av sig. Banan är
minst sagt lättgången eftersom hålen ligger i utkanten av sportflygfältet och
här, liksom i forna dar i Karlsborg, gäller det att se upp med de höga inspelen
då ett flygplan startar eller landar. Undrar vad försäkringsbolaget säger om en
skadeanmälan där flygplanets vindruta krossades av en golfboll!
Trots att det var mitt på dagen låg banan
öde. Ingen fanns i det låsta klubbhuset och greenfeen
skulle man lägga i en låda i en gammal före detta telefonkiosk. Vi traskade
bort längs start- och landningsbanan och värjde oss mot några nyfikna getingar
som undrade vad vi hade där att göra.
De nio hålen går otroligt fort att spela,
det kortaste mäter 98 meter från gul tee och det längsta 286 meter. På flera av
par 4-hålen finns det klar möjlighet att nå greenen med ett slag om man har en
hyfsad längd på utslagen.
Nu visade det sig vara lättare sagt än
gjort eftersom greenerna var små och snabba. Dessutom fick vi inte många slag
på slopen utan i stället lämna ifrån oss en hel del.
Bortförklaringar? Javisst! Man är väl golfare!
Markerna runt Västanå slott
strax söder om Gränna, i dag ägda av baron Rolf von Otter, med de stora ek- och
bokskogarna är historiska. Det var här i det visingsborgska
grevskapet som Sveriges förste greve, Per Brahe d y (1602–1680) levde. Från
sitt slott Visingsborg ute på Visingö
och med sommarbostäderna Brahehus och Västanå slott styrde och ställde han i
grevskapet.
I dag återstår bara ruinerna av Visingsborg, och Brahehus brann ned 1708.
På denna mark ligger utmärkta Gränna
Golfklubb. Även om Gränna är ganska kort för att vara par 72, lite över 5.600 meter, så är banan ändå en värdig utmanare. De många
kullarna och de ondulerade greenerna, design Peter Nordwall förstås, är inte
lätta att betvinga.
Vi stannade och njöt av stillheten, vinden
som fick löven att prassla i ekskogen, humlorna som förde sina surrande samtal
och såg ut över det fjärde hålets fairway. En fairway som faller ned mot
vänster mot bäcken och dammarna där. Och i högerkanten finns det kullar och
bunkrar. Ett läckert, svårt par 5-hål där andraslaget och inspelet slås med
bollen ovanför fötterna. Se upp för kvick-hooken!
Flera andra hål föll oss på läppen. Det
18:e, som även det är ett par 5-hål fast kortare där det gäller att inte
placera utslaget i dammen till vänster, och där nerverna kan spela en spratt
uppe på greenen eftersom denna är väl synlig från klubbhusets veranda. En
veranda varifrån man också kan avnjuta stressade och nervösa spelares tafatta
utslag på första tee.
Allting har en ända och korven den har två.
Så sant som det är sagt. E4:an fortsätter ner mot Huskvarna och Jönköping och
söderut. Vi slutar vår färd där vi började, i Jönköping och kan konstatera att
Vättern har alla möjligheter, här finns medeltidsstaden Vadstena, trästaden
Hjo, välbevarade Askersund, tändstickspatronernas Jönköping och Per Brahes
Visingsö, utmärka krogar, charmiga vandrarhem. Och så nio golfbanor.
Kan man begära mer?
*
Golfbanor runt Vättern
Jönköpings Golfklubb
Kettilstorp, 556 27 Jönköping. Tel: 036-765 67.
Antal hål: 18.
A6 Golfklubb
Centralvägen, 553 05 Jönköping. Tel: 036-30 81 30.
Antal hål: 27.
Gränna Golfklubb
Västanå slott, 563 92 Gränna. Tel: 0390-100 02.
Antal hål: 18.
Vadstena Golfklubb
Box 122, 592 23 Vadstena. Tel: 0143-124 40.
Antal hål: 18.
Motala Golfklubb
Box 264, 591 23 Motala. Tel: 0141-508 43.
Antal hål: 18.
Askersunds Golfklubb
Box 3002, 696 03 Åmmeberg. Tel: 0583-343 01.
Antal hål: 18.
Brevikens Golfklubb
Box 156, 546 22 Karlsborg. Tel: 0505-590 75.
Antal hål: 18.
Hökensås Golfklubb
Box 116, 544 22 Hjo. Tel: 0503-160 59.
Antal hål: 27.
Vandrarhem runt Vättern
STF Vandrarhem Huskvarna
Rosendala Turistgård
561 32 Huskvarna
Tel: 036-14 88 70
STF Vandrarhem Hjo
Stadsparken
544 33 Hjo
Tel: 0503-100 85
STF Vandrarhem Karlsborg
Ankarvägen
546 30 Karlsborg
Tel: 0505-446 00
STF Vandrarhem Askersund
Lindbogården
690 00 Askersund
Tel: 0583-810 87
STF Vandrarhem Motala
Skogsborgsgatan 1
591 52 Motala
Tel: 0141-574 36
STF Vandrarhem Vadstena
Skänningegatan 20
592 21 Vadstena
Tel: 0143-103 02